S+M-styrets misslyckade trafikpolitik med stillastående trafik och ogenomtänkt eller saktfärdig trafikplanering kan inte få fortsätta, skriver Jörgen Ring (SD) och Chris Dahlqvist (SD).

Sverigedemokraterna har länge påtalat de växande trafikproblemen för den styrande majoriteten att utvecklingen är ohållbar och det är hög tid att dessa politiker tar dessa problem på allvar, skriver Chris Dahlqvist (SD) och Jörgen Ring (SD).

Foto: Victor Bomgren

Debatt2026-01-24 05:00Jörgen Ring (SD), gruppledare kommunfullmäktigeChris Dahlqvist (SD), riksdagsledamot

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Allt fler Linköpingsbor har drabbats av kommunens undermåliga och bilfientliga trafikplanering. Framkomligheten har försämrats kraftigt under den nuvarande mandatperioden. Den som på senaste tiden försökt ta sig genom de centrala delarna av staden vet vad vi talar om.

Vi har sett köerna ringla uppför Lasarettsgatan efter att Drottninggatan stängts av för biltrafik. Vi har sett att trafiken i området vid Braskens bro och Saab står helt stilla då anställda försöker ta sig till och från jobbet. De långa irriterande köerna på Lambohovsleden höjer blodtrycket på många och så snart ett vägarbete ska genomföras finns ingen annan väg att välja. 

Ändå har vi inte ens sett början på det trafikkaos som kommer att uppstå då riksväg 35 ska byggas om, Kallerstadsleden ska stängas av och Hamngatan och Djurgårdsgatan ska smalnas av. Detta skapar frustration, tidsförluster, belastar miljön och försämrad tillgänglighet för både invånare och företag.

Sverigedemokraterna har länge påtalat de växande trafikproblemen för den styrande majoriteten att utvecklingen är ohållbar och det är hög tid att dessa politiker tar dessa problem på allvar. Under Socialdemokraternas och Moderaternas ledning har trafiken utvecklats till en flaskhals där bilister får betala priset för ogenomtänkta beslut och bristande planering.

Vi har länge varnat för denna negativa utveckling, men de styrande partierna tycks sakna både handlingskraft och viljan att agera. Ett exempel är det planerade projektet med Ostlänken. Det senaste inriktningsbeslutet för Linköping kommer att innebära att området vid resecentrum och vidare via S:t Larsgatan bort mot Industrigatan kommer att vara en byggarbetsplats, vilket innebär en ännu sämre framkomlighet i mer än 10 år.

För företagens konkurrenskraft och Linköpingsbornas vardag måste trafiksituationen förbättras omgående. Vi i SD vill i stället se konkreta åtgärder som förbättrar framkomligheten och enligt de tidigare nämnda exemplen vill vi öppna upp Drottninggatan för biltrafik och göra en ordentlig översyn av vägnätet vid Saab-området genom att bygga en förbifart för riksväg 35, vid behov genomföra byggnationen av en ny bro över Stångån och omgående starta en dialog med Trafikverket angående tågspårets dragning som bör flyttas norr om flygfältet och sedan ledas in till resecentrum. Det är realistiska och nödvändiga åtgärder för en växande stad som Linköping.

Samtidigt som vi skriver denna debattartikel nås vi av informationen om att samhällsbyggnadsnämndens ordförande dammat av det tidigare skrinlagda utmärka förslaget om Torvingelänken norr om flygplatsen vilket är ett efterlängtat besked. Det som däremot inte är så efterlängtat är den skattehöjning Linköpings skattebetalare kommer att drabbas av då kostnaden på 525 miljoner kronor direkt belastar kommunalskatten. Vanligen bekostar Trafikverket sina egna riksvägar (rv35) vilket borde ske även här. SD ser dock möjligheterna som goda att även förlägga tåganslutningen för Tjust- och Stångådalsbanan i anslutning till Torvingelänken och därmed slippa få en slutstation i Tannefors som inte är ansluten till stambanan.

S+M-styrets misslyckade trafikpolitik med stillastående trafik och ogenomtänkt eller saktfärdig trafikplanering kan inte få fortsätta. Vi i SD vill se ökad kapacitet, bättre framkomlighet och en stad som fungerar för både människor och företag med alla trafikslag.

Publicerad 11 januari 2026, kl 04.00

Så här tänker sig stadsplanerarna att Linköpings stadskärna ska växa mot den nya stationen.Foto: Warm in the winter

Ta en titt på den här bilden. Så kan Linköping se ut om ett antal år. När Ostlänken byggs ska citykärnan växa med nya bostäder, kontor, hotell, butiker, kaféer, restauranger och evenemangslokaler.

Text, foto och video Åke Alvin och Dennis Höppe

Bilden har tagits fram av arkitektfirman Warm in the winter, med stadsplaneringsavdelningens uppgifter som underlag. Längst till höger skymtar de nya järnvägsspåren och stationen, i nederkant Stångån med en ny bro för cyklar och bussar.

Tanken är att S:t Larsgatan ska förlängas fram till en järnvägsstation vid Kallerstadsleden. Längs S:t Larsgatan, och ner mot Stångån, ska stadskärnan växa.

– Bilden är främst framtagen för att skapa nyfikenhet och en känsla för hur det skulle kunna bli. Det är alldeles för tidigt att säga exakt hur några hus kommer att se ut, poängterar samhällsbyggnadsdirektör Alisa Basic.

Hur realistisk är bilden? Är den medvetet gjord för att se lockande ut, till exempel med trädgårdar på taken?

– Det är klart att sådana här visionsbilder brukar vara lite extra lekfulla. Men man får tänka på att mycket av det här ska byggas en bit bort i tiden. Vem vet vad vi nyttjar våra tak till då.

Trion som håller i många av trådarna för stadsutvecklingen kring Ostlänken i Linköping: projektledare Anna Lamberthz, översiktsplanerare Christina Lagneby och samhällsbyggnadsdirektör Alisa Basic.

Foto: Dennis Höppe

Vilken typ av bebyggelse tänker ni er?

– En blandstad. Arbetsplatser och kontor tror jag är en viktig del – det kommer ju att vara ett jättebra kommunikationsläge, där det blir intressant för företag att etablera sig. Sedan vill man ju få in bostäder så att området befolkas stora delar av dygnet. Butiker och kaféer ska finnas, så klart. Man skulle också kunna tänka sig hotell, evenemangs- och kulturanläggningar, säger Alisa Basic.

När kommer allt det här att vara byggt?

– Vi vill gärna att en del ska vara klart när stationen är färdig, så att stationen finns i ett sammanhang. Men innan allt på bilden är byggt, ja då pratar vi flera decennier. Sedan är det där svårt att styra, för det är främst privata fastighetsägare runt stationen.

Tidigare var ju stationen tänkt att ligga på Stångebro och då köpte kommunen – via Resmex – upp fastigheterna runtomkring. Det har ni inte gjort här?

– Inte i samma utsträckning, nej. Resmex fick ett utökat uppdrag att köpa fastigheter även vid det nya stationsläget, och några har de köpt. En del andra har köpts upp av privata fastighetsutvecklare.

”Det kommer att ta decennier innan allt är byggt”, bedömer stadsbyggnadsdirektör Alisa Basic.

Foto: Dennis Höppe

Kraftvärmeverket finns kvar på visionsbilden. Hur tänker ni kring det?

– Vi tänker inte att funktionen värmeverk ska vara kvar, utan bara byggnaden. Det är ett landmärke och det kan skapa karaktär i ett område där allt annat är nybyggt. Men inga beslut är fattade. Vi behöver utreda mer kring ekonomin och byggnadens tekniska möjligheter, säger Alisa Basic.

Var ska stadsbuss- och långfärdsbussterminalerna vara?

– Både hitom spåren, från staden sett, och på den norra sidan. Det där är ännu inte planerat i detalj, men det ska bli en dubbelsidig station. 

Kommunen räknar med att fjärvärmeproduktionen ska flyttas, men att bygnaden ska vara kvar och fyllas med något annat innehåll. Inga beslut är dock fattade.

Foto: Dennis Höppe

All den här planeringen bygger på att den nya stationen för Ostlänken ska ligga vid Kallerstadsleden. Det är många som ifrågasätter det beslutet och vill bygga ut den gamla stationen i stället?

– Den frågan har ju varit uppe på bordet och utretts tidigare. Men vi har landat i att det inte finns förutsättningar att utveckla det nuvarande stationsområdet. Vi behöver säkerställa att vi kan skapa de ytor som krävs för ett stationsområde som ett växande Linköping behöver. Man ska tänka på att stationen inte bara ska fungera när den är ny, utan en lång tid framåt med ökade resenärsflöden, säger Alisa Basic.